Färdiglekt...
Nu är det fädiglekt, påsken är över och vi slussas in i verkligheten igen med jobb och ralationsproblem. Oro om hur pengarna ska räcka till, räcka till alla måstes, allt som man bör.
Man bör ha ett jobb, men inte vilket jobb som helst eftersom du blir vad du arbetar med. Du presenterar dig för någon och ska sedan förklara vad du gör. Alltså vad du arbetar med. Det skall vara något att skryta med och du skall skryta med det för annars är du olyklig. Men åt andra sidan kanske du trivs med dit lågavlönade arbete och inte alls skäms i sammanhang där yrken diskuteras. Ex: Jag är städare och jag trivs. Men ack, detta är 2000-talet och vi kan ju inte gå runt och kalla folk för städare, det är ju kränkande. Nej, vi säger lokalvårdare istället eftersom om vi säger att dom är städare kanske dom inser att dom städar och då blir det kränkta eller va, nu tappade jag själv tråden? Vad jobbar du med? Är du nöjd?
Om du nu är nöjd att arbeta med något så alldagligt som alla andra då måste det ju innebära att du inte har några framtidsvisioner. Du vill helt enkelt inte göra något utav ditt liv.
...och det är här det börjar bli intresant i diskutionen. Även fast man kanske inte insåg det så har nu ens arbete blivit anledingen till att man lever. Vilket i sin tur är en läskig tanke men även den yttersta sanningen. Du arbetar för att leva och lever för att arbeta. Paradoxalt.
Man bör ha ett jobb, men inte vilket jobb som helst eftersom du blir vad du arbetar med. Du presenterar dig för någon och ska sedan förklara vad du gör. Alltså vad du arbetar med. Det skall vara något att skryta med och du skall skryta med det för annars är du olyklig. Men åt andra sidan kanske du trivs med dit lågavlönade arbete och inte alls skäms i sammanhang där yrken diskuteras. Ex: Jag är städare och jag trivs. Men ack, detta är 2000-talet och vi kan ju inte gå runt och kalla folk för städare, det är ju kränkande. Nej, vi säger lokalvårdare istället eftersom om vi säger att dom är städare kanske dom inser att dom städar och då blir det kränkta eller va, nu tappade jag själv tråden? Vad jobbar du med? Är du nöjd?
Om du nu är nöjd att arbeta med något så alldagligt som alla andra då måste det ju innebära att du inte har några framtidsvisioner. Du vill helt enkelt inte göra något utav ditt liv.
...och det är här det börjar bli intresant i diskutionen. Även fast man kanske inte insåg det så har nu ens arbete blivit anledingen till att man lever. Vilket i sin tur är en läskig tanke men även den yttersta sanningen. Du arbetar för att leva och lever för att arbeta. Paradoxalt.
Fan Fan Fan...
pon the tune as I sing the words of Thåström!
Skruvade av locket till en av mina många burkar med färg och till min stora förvåning hade dess innehåll koagulerat. FAN FAN FAN! Kanske är det påföljden till min arrogans gällande mitt konstnärskap. BÄTTRING! Bättra det som bättras kan.
Skruvade av locket till en av mina många burkar med färg och till min stora förvåning hade dess innehåll koagulerat. FAN FAN FAN! Kanske är det påföljden till min arrogans gällande mitt konstnärskap. BÄTTRING! Bättra det som bättras kan.
Förboka Promoe's Kråksången!
Gör som jag just gjorde, förboka Promoe's nya album Kråksången. Men fram till att den dimper ned i lådan kan vi se fram emot den andra singeln som hade smygpremiär på P3-hiphop igår och i slutet av veckan ska den ljuda fullt ut i etern. Då skall även en video skymtas.
Ett liten inblick av viedoinspelningen:
Ha det skönt!
Bitter eller gladlynt?
En lång tid har drivit förbi sedan jag verkligen spelade in en låt. En låt som betydde något för mig själv. Något som hjälpte mig på min väg. Jag gjorde ett val för en stund sedan att jag skulle göra musik med glädje som kärna. Eftersom det skulle vara det ultimata. Sprida glädje med glädje. Men....
Jag tror inte jag är på den nivån att levera nedplitad och inspelat glädje rakt av. Visst vill jag vara positiv men inte till ett pris som gnager på min kreativitet. Nu slopar jag tanken att vara gladlynt och går istället tillbaka till ett stadie av bitterhet. Nej, jag går inte tillbaka jag går framåt till insikt och världsmedvetande. Call it a bittersweet sensation but what the hell...
Så nu då jag ändå är strandad här i Norge så får jag ta den hemlängtan jag har och det nya medvetandet jag skaffat mig och skapa, vara lite kreativ.
17 dagar kvar nu, då kommer revolutionen.
Ha det skönt!
Jag tror inte jag är på den nivån att levera nedplitad och inspelat glädje rakt av. Visst vill jag vara positiv men inte till ett pris som gnager på min kreativitet. Nu slopar jag tanken att vara gladlynt och går istället tillbaka till ett stadie av bitterhet. Nej, jag går inte tillbaka jag går framåt till insikt och världsmedvetande. Call it a bittersweet sensation but what the hell...
Så nu då jag ändå är strandad här i Norge så får jag ta den hemlängtan jag har och det nya medvetandet jag skaffat mig och skapa, vara lite kreativ.
17 dagar kvar nu, då kommer revolutionen.
Ha det skönt!
