Färdiglekt...
Nu är det fädiglekt, påsken är över och vi slussas in i verkligheten igen med jobb och ralationsproblem. Oro om hur pengarna ska räcka till, räcka till alla måstes, allt som man bör.
Man bör ha ett jobb, men inte vilket jobb som helst eftersom du blir vad du arbetar med. Du presenterar dig för någon och ska sedan förklara vad du gör. Alltså vad du arbetar med. Det skall vara något att skryta med och du skall skryta med det för annars är du olyklig. Men åt andra sidan kanske du trivs med dit lågavlönade arbete och inte alls skäms i sammanhang där yrken diskuteras. Ex: Jag är städare och jag trivs. Men ack, detta är 2000-talet och vi kan ju inte gå runt och kalla folk för städare, det är ju kränkande. Nej, vi säger lokalvårdare istället eftersom om vi säger att dom är städare kanske dom inser att dom städar och då blir det kränkta eller va, nu tappade jag själv tråden? Vad jobbar du med? Är du nöjd?
Om du nu är nöjd att arbeta med något så alldagligt som alla andra då måste det ju innebära att du inte har några framtidsvisioner. Du vill helt enkelt inte göra något utav ditt liv.
...och det är här det börjar bli intresant i diskutionen. Även fast man kanske inte insåg det så har nu ens arbete blivit anledingen till att man lever. Vilket i sin tur är en läskig tanke men även den yttersta sanningen. Du arbetar för att leva och lever för att arbeta. Paradoxalt.
Man bör ha ett jobb, men inte vilket jobb som helst eftersom du blir vad du arbetar med. Du presenterar dig för någon och ska sedan förklara vad du gör. Alltså vad du arbetar med. Det skall vara något att skryta med och du skall skryta med det för annars är du olyklig. Men åt andra sidan kanske du trivs med dit lågavlönade arbete och inte alls skäms i sammanhang där yrken diskuteras. Ex: Jag är städare och jag trivs. Men ack, detta är 2000-talet och vi kan ju inte gå runt och kalla folk för städare, det är ju kränkande. Nej, vi säger lokalvårdare istället eftersom om vi säger att dom är städare kanske dom inser att dom städar och då blir det kränkta eller va, nu tappade jag själv tråden? Vad jobbar du med? Är du nöjd?
Om du nu är nöjd att arbeta med något så alldagligt som alla andra då måste det ju innebära att du inte har några framtidsvisioner. Du vill helt enkelt inte göra något utav ditt liv.
...och det är här det börjar bli intresant i diskutionen. Även fast man kanske inte insåg det så har nu ens arbete blivit anledingen till att man lever. Vilket i sin tur är en läskig tanke men även den yttersta sanningen. Du arbetar för att leva och lever för att arbeta. Paradoxalt.
Kommentarer
Trackback
