livet...
Förra meningen var sann.
Lillebror...
Fredik Rienfeldt ser så ledsen ut där han sitter och ser upp till storebrosan Jens Stoltenberg ( Norge ) i kvällsavisen. Detta gäller pengar, detta handlar om ära och makt men vem visste att vi var norges ekonomiska storebror? Letade runt lite i svenska tidningar men till synes gick denna historiska händelsen inte till historien på hemmafronten. Detta har nog varit en öm punkt på den Norska kroppen under en väldigt lång tid. Inte lätt att vara Sveriges atlantsköld och ta allt skitväder. Nä nu får Norge ta och fira medans det känns färskt och innan alla inser att ingen bryr sig.
fredag på torsdag och +5 vs. -28!
Idag är det fredag fast det egentligen är torsdag. Denna dag har fått namnet lillfredag.
Blotta tanken på att arbeta imorgon också får en att vrida på sig.
Ställde väckarklockan på 07.00, vaknade 10.35 och det känns riktigt gött.
Vaknade av att brosan ringde för att snacka lite "drit" och han kunde lite huttrandes berätta att termometern visade -28grader. Denna vetskapen gjorde det lite behagligare att befinna sig i duggregnets huvudstad, Stavanger.
Blotta tanken på att arbeta imorgon också får en att vrida på sig.
Ställde väckarklockan på 07.00, vaknade 10.35 och det känns riktigt gött.
Vaknade av att brosan ringde för att snacka lite "drit" och han kunde lite huttrandes berätta att termometern visade -28grader. Denna vetskapen gjorde det lite behagligare att befinna sig i duggregnets huvudstad, Stavanger.
en till i samlingen
Där satt vi igen, jag och Jens, i vårat vardagsrum och såg ut genom fönstret på gatan som sluttar ack så lätt ned emot en vändplan. Denna gång var han britt och körde tyskt och satt lika fast som en råtta i en fälla. Några skratt och suck kom då vi glatt räknade upp alla dom som suttit fast på våran gata så fort snön fallit och lagt sig för att hånle emot dom.
Kanske man ska hjälpa till tänke vi. Empatin har funnits hos en förut men bara så pass att man yttrat något kommentar.
Den hade aldrig fått en att röra på sig och så var fallet även denna gång.
"Pling Plong"
Va, vem skulle det kunna vara?
-G'day mate! Would just be lovley if you could give me a push. I only have "all weather" tiers see and I seam to be a bit stuck.
-Oh, that's no problem. Actually it's strating to become a tradition on this street.
Trevlig prick! Ska nog försöka hjälpa till lite oftare. Inte sitta inne med en kopp kaffe och kommentera det lustiga i situationen.
Kanske man ska hjälpa till tänke vi. Empatin har funnits hos en förut men bara så pass att man yttrat något kommentar.
Den hade aldrig fått en att röra på sig och så var fallet även denna gång.
"Pling Plong"
Va, vem skulle det kunna vara?
-G'day mate! Would just be lovley if you could give me a push. I only have "all weather" tiers see and I seam to be a bit stuck.
-Oh, that's no problem. Actually it's strating to become a tradition on this street.
Trevlig prick! Ska nog försöka hjälpa till lite oftare. Inte sitta inne med en kopp kaffe och kommentera det lustiga i situationen.
60år och hemlängtan
Idag var det min fars 60års dag. Grattis farsan!
Men jag är lite nedstämd eftersom jag inte kan vara närvarande. Ett kort samtal via mobiltelefonen och ett e-post medelande innan jag nu går och lägger mig var allt jag kunnat åstakomma. eller jo, jag skickade ju ett vykort, ett vykort?
Ja, det må kännas futtigt men när jag tänker på det får jag upp en bild av mina föräldrars kylskåp och hur det alltid är prytt av vykort ifrån min faster som varit utomlands. Min kusin som bor i oslo som bara ville säga hej eller min mors vännina som hon kanske inte träffat under något större utsträckning de senaste åren. Men förr i tiden var dom ett gäng, alla fjällresor som förevigats. Jag har sett bilder från den tiden, tiden innan mig och jag måste säga fy fan vad farsan var cool, och mer då tiden går. Minns ett kort som jag alltid grät när jag såg som liten, där satt min far ensam vid en eld på en liten ö i en sjö vid min mors föräldrahem. Kunde inte förstå varför han var ensam.
För var dag jag spenderat med min far de senaste 3 åren har jag sett så mycket av mig i honom och ännu mer av honom i mig. Jag är stolt att ha just honom som far och under en senare tid kan jag också känna att han nog är stolt över att ha mig till son. Tummen upp til min far Martin, snart får vi vind i seglen och tar oss en tur.
Ja, det må kännas futtigt men när jag tänker på det får jag upp en bild av mina föräldrars kylskåp och hur det alltid är prytt av vykort ifrån min faster som varit utomlands. Min kusin som bor i oslo som bara ville säga hej eller min mors vännina som hon kanske inte träffat under något större utsträckning de senaste åren. Men förr i tiden var dom ett gäng, alla fjällresor som förevigats. Jag har sett bilder från den tiden, tiden innan mig och jag måste säga fy fan vad farsan var cool, och mer då tiden går. Minns ett kort som jag alltid grät när jag såg som liten, där satt min far ensam vid en eld på en liten ö i en sjö vid min mors föräldrahem. Kunde inte förstå varför han var ensam.
För var dag jag spenderat med min far de senaste 3 åren har jag sett så mycket av mig i honom och ännu mer av honom i mig. Jag är stolt att ha just honom som far och under en senare tid kan jag också känna att han nog är stolt över att ha mig till son. Tummen upp til min far Martin, snart får vi vind i seglen och tar oss en tur.
minnen skapas i nuet...
Jag sitter på mitt rum i vårat hus i deras land. Bor i Stavanger(Norge) tillsammans men min närmsta vän Jens och en Italiensk ingenjör. Vi har det sådär lagomt lyhört så att man kan föra diskutioner genom väggarna och så gott som värme i varje rum. Vi har panoramafönster men inga gardiner så vårat hus har den där akvarium effekten.
I November stack jag och Jens iväg ifrån det Norrland och Sverige vi i alla år sett som vår värld för att leva någon annanstans. Historierna om vänner och bakanta som åkt periodvis över gränsen till det ställe där pengarna
växte på träd hade fått oss att söka lyckan bortom horisonten.
Vad vi skulle göra var inte det viktiga, tvärtom, ju skitigare desto bättre tänkte vi.
Tiden är strax efter 13, det är måndag och det är kvällsskift, om några bär det av emot vår arbetsplats. Ett ställe som får ett spettekaksbageri att verka som hjärnkirurgi. Fraser går: Det skulle ju en apa kunna göra. Men jag tvivlar att det går att motivera den till något som är så poänglöst.
växte på träd hade fått oss att söka lyckan bortom horisonten.
Vad vi skulle göra var inte det viktiga, tvärtom, ju skitigare desto bättre tänkte vi.
Tiden är strax efter 13, det är måndag och det är kvällsskift, om några bär det av emot vår arbetsplats. Ett ställe som får ett spettekaksbageri att verka som hjärnkirurgi. Fraser går: Det skulle ju en apa kunna göra. Men jag tvivlar att det går att motivera den till något som är så poänglöst.
